Hög- och senmedeltida skrifter i Sverige

Förgotisk skrift

Under 1000- och 1100-talen inföll en övergångsperiod mellan den karolingiska skriftens tid och den gotiska skriftens tid. Ibland indelas de två århundradenas skrifttyp(er) i två olika varianter, dels ”karolingisk-gotisk övergångsskrift” och dels ”förgotisk” (pregotisk) skrift. Avsaknaden av entydiga kriterier för avgränsningen mellan de två typerna gör att den fingraderingen inte anammats: här får förgotisk skrift beteckna alla varianter av övergångsskrifter under dessa två sekel. Detta betyder att de kriterier som anges nedan är mer eller mindre tydliga och mer eller mindre vanliga i de enskilda handskrifternas levande exempel.

(Derolez:)

BFGûJMüPRÇ ¢T£WX Zgj§•ßmoq

· Fyrlinjesystem.

· De tjocka staplarna på <bdhkl> i den karolingiska skriften motsvaras av jämnare staplar med seriffer.

· Fötterna är tydligare.

· Skriften ger ett hopträngt intryck, i förhållande till den karolingiska: avståndet mellan grundstaplarna i t.ex. <m, n> är kortare i förhållande till x-höjden än i den karolingiska skriften, bågarna är ovala istället för runda, staplar och underhäng kortare i förhållande till x-höjden.

· Den ”brytning” som är typisk för den gotiska skriftens textualis formata, och ger den sin kantiga karaktär, börjar uppträda, och märks särskilt bl.a. vid anslutningarna på <c, e, o>.

· <a> har en mera framträdande krok (skaft, hake, båge) upptill, som pekar fram mot den gotiska textualisskriftens slutna, tvårummiga <a>.

· <d> uppträder både med rak (”karolingisk”) och böjd (”uncial”) stapel.

· <g> består oftast av två slutna öglor, även om underhängsöglan ibland sluts av ett hårstreck som ögat kan ha svårt att uppfatta.

· <t> grundstrecket når inte över tvärstrecket (även om det tycks göra det i vissa ligaturer).

F Goslarevangeliariet, (Uppsala, Universitetsbiblioteket, C 93, Echternach, Luxemburg), 1051-1056:

abcdðefghiklmnopqr®s©tþuvwxyz

En förgotisk skrift, som ännu har karolingiska drag. Det finns tendens till ”gotisk” sammanträngning av bågarna bl.a. på <b> och <g>; staplarna saknar karolingsk förtjockning, de är med andra ord jämbreda, men de har ofta ”gotiskt” kluvna seriffer, å andra sidan är fötterna på karolingiskt manér bara svagt markerade, eller saknas helt. Öglorna är ovala istället för karolingiskt runda.

F Dalbybogen (København, Kongelige Bibliotek, GKS 1325, 4:o), Dalby 1050-1100.

 

F Necrologium Lundense eller Lundanekrologiet, (Lund, Universitetsbiblioteket, Mh6), Lund 1120-1130:

 

F Skaramissalet (Skara, Stadsbiblioteket) 1100-talets andra hälft:

abcdðefghiklmnopqr®s©tþuvwxyz

En förgotisk skrift med vissa karolingska drag. Märk särskilt att grundstrecket på <t> inte når över tvärstrecket, på karolingiskt sätt.

F Isländska homilieboken (Stockholm, Kungl. Biblioteket, Isl Perg 15, 4:o), ca 1150-1200:

abcdðefghiklmnopqr®s©tþuvwxyz

Märk <ð> och <þ>.

F Vallentunakalendariet (Stockholm, Statens historiska museum 21288), ca 1198:

abcdðefghiklmnopqr®s©tþuvwxyz

F Angers-fragmentet av Saxo Grammaticus Gesta danorum (København, Kongelige Bibliotek, NKS 869 g, 4:o), 1200-1210:

 

 

Ligaturer

I Lundanekrologiet förkommer:

ct, et och st.

I Skaramissalet:

ç <ct>, & <et>, fa, é <fi>, ff, è <ft> , ì <or>, ss, ô <st>, si, rum, ö <ti>

í

Förkortningar

b-us

e-caudata

Nasalstreck i-m, o-m, p-m, u-m

î <per<

pro

ï <que>

ó <rum>